Kulturnatt Stockholm genomförd

Fyra volontärer var på plats för att guida på S/S Sankt Erik och berätta om föreningens verksamhet. Och det var inte vilken uppställning av volontärer som helst:

• Hasse, som har tjänstgjort på Sankt Erik när hon fortfarande var i tjänst som isbrytare.
• Kjell, som är en av två i hela Sverige med chiefbehörighet för en ångmaskin av den här storleken.
• Anders, som har en lång erfarenhet av stora pannor och är eldare ombord.

Och så undertecknad, som inte alls har samma erfarenhet men som i alla fall har försökt att läsa på så mycket som möjligt om fartygets- och de tidiga isbrytarnas historia.

När klockan slog 18.00 och grindarna öppnades strömmade det in besökare på piren. Det pirrade till någonstans i maggropen, tänk att det stått besökare i kö redan från början! Och då visste vi inte vad som väntade …

Vi inledde kvällen med att gå guidade rundturer ombord. Men ganska snart stod det klart att upplägget inte var hållbart. Grupperna kom inte fram, eftersom det var kö överallt. Det var kö genom byssan och kö i gången från däck till lejdaren ner i maskin. Samtidigt ville de som redan varit i maskin upp för att se andra delar av fartyget.

Volontärerna omgrupperade; vi ställde oss på strategiska platser för att kunna berätta utan att försöka gå runt med en grupp. Det fungerade mycket bättre.

Förutom maskin var bryggan ett populärt mål och där blev det också trångt. Vi hade tänkt stäng till där när mörkret föll, men riggade istället en lampa i lejdaren eftersom trycket var stort.

Sakta sänkte sig vårskymningen, men piren badade i ljus och besökarna fortsatte att strömma in och ut till tonerna av Linus dragspel. Både nuvarande och förre museichefen sågs i vimlet.

En del besökare visste inte något i förväg om fartyget utan kom för att de var nyfikna. De fascinerades av hennes historia och tyckte att hon var vacker. När de fick höra att hon fortfarande kan lämna kaj blev de väldigt imponerade.

Andra hade Sankt Erik som ett bestämt mål. Bland dem fanns ungdomarna som var mycket intresserade av maskin, kvinnan vars anfader hade startat kompasstillverkningen av märket Lyth (såna som vi har ombord) och mannen från Finland som designade moderna isbrytare och hade ett stort intresse av hur Sankt Erik är byggd.

Men härligast var nog den lilla pojken som på väg upp från maskinrummet hördes säga:
”Den här var coolast av alla.”
För nog är det ”coolt” att vara 108 år och ha världens största fungerande sjöångmaskin!

Till sist slog klockan tolv och museets personal stängde grindarna för alla, utom möjligen ett och annat förvånat spöke som väckts ur sin vinterslummer. Då hade nämligen drygt tvåtusen sjuhundra besökare passerat grindarna, nästan lika många som under våra kajkörningar på dagtid!

Fötterna kändes minst två nummer för stora i skorna, men vad gjorde väl det? Vi var väldigt glada att så många velat se Sankt Erik och vi hoppas innerligt att få återse er på en kryssning i framtiden. Varmt välkomna tillbaka!

Tack till museet för gott samarbete och givetvis ett stort tack till Kulturnatt Stockholm 2023!

Vid 06.00, när söndagmorgonen grydde, var det så här fint i hamnen. Volontärerna hade sovit fyra timmar, men drog oförtrutet vidare för att möta dagens sysslor.