Blogg

Torsdag den 3 augusti drar volontärerna åter igång. Samma tid som vanligt!

Volontärerna tar sommarlov i juli. Vi startar igen den 3 augusti.
Ha en superskön sommar!

PS Museet har förstås öppet som vanligt. Läs mer på Sjöhistoriskas webbplats!

I morgon är det dagen före midsommar, så då är det ingen volontärverksamhet ombord. Vi kör igen den 29/6!

Ha en skön midsommarhelg!

Anders W meddelar att på grund av semestrar och sånt blir det inget volontärarbete i morgon, den 15 juni.

Vi försöker hålla kontakten och ser om vi kan få ihop några till nästa vecka, det är mycket att göra. (Det är dagen före midsommar, men vi hoppas att inte alla drar iväg!) Håll koll i din mejl, i första hand just nu, men även på webben.

Som vi tidigare har delat från Sjöhistoriska museets webbsidor har Sankt Eriks maskineri varit igång under helgen. Det hela skedde i museets regi, där vänföreningen deltog som hjälp. Text och bild nedan är ett samarbete mellan Katarina Helmersson och Anna Frimodig.

Redan tidigare i veckan värmdes pannorna, ni har säkert sett filmen där Anders Nyman premiärtände, och till torsdagen var det tryck nog att få igång hjälpmaskinerna i aktre maskinrummet. Kontroller skedde för att se om allt var tätt efter det stora varvsbesöket för några år sedan, och det fungerade fint. De byggde ett maskineri med kvalitet år 1915!

På torsdagskvällen höll föreningen sitt årsmöte. Protokollet från det kommer när det har blivit justerat. Efter ötet blev det fika i mässen och en trevlig stund att få träffa alla igen.

På fredagen fortsatte arbetet med kontroller. Bland annat kördes ångspelen på däck och förtöjningarna lades om så att Sankt Erik skulle ligga tryggt när aktre maskin så småningom var varm nog att startas. Det finns ju inget friläge på en sjöångmaskin, så när maskinen går snurrar även propellern. Den aktre är fem meter i diameter.

Innan vi kom så långt blev det en liten ofrivillig brandövning. Det visade sig att materialet som lagts på under asbestsaneringen utvecklade viss rök när vi släppte på ångan till spelen. Ingen skada skedd, alltså, men samtidigt en nyttig test i sig.

Vi prövade även styrmaskinen samt dess kommunikation med ratten på bryggan och även det fungerade bra.

Klockan elva öppnade piren för besökare. Vår ordförande, Hasse Andersson, fick äran att annonsera det med hjälp av Sankt Eriks tuta. Efter fyra års tystnad, sedan hösten 2018 när föreningen genomförde en seglats med Sjöfartsverket, hade Sankt Erik alltså åter fått liv!

Intresset för Sankt Erik var stort under helgen, särskilt på lördagen då solen sken och kön ibland var lång både för att komma ombord och sedan gå ner i maskinen. Många besökare fascinerades av att vi har ett museifartyg som faktiskt går att köra och vi fick oavbrutet frågor om när och om det ska bli turer med Sankt Erik. 

Vi passade på att informera om vänföreningen och när helgen var slut hade vi nästan tömt förrådet på föreningens broschyrer.

Extra roligt under helgens alla möten med besökare har varit den mångfald av människor som har besökt fartyget, allt från flanerande barnfamiljer och hundägare som släntrade in på kajen och sedan stannade länge ombord och ställde många frågor, till inbitna ångbåtsentusiaster, vissa kom tillbaka flera gånger under helgen och så turisterna från en uppsjö av länder i världen. Många av dem gav inte intrycket av att ha ångmaskiner som sitt främsta intresse, men efter en tur i fartyget och i maskinen var alla vi pratade med väldigt nöjda med besöket.

Både aktre och förliga maskin har varit igång under helgen.

Finbesök med intresse för att tuta! Förre museichefen Hans-Lennart Ohlsson.

Till helgen, 27 – 28 maj 2023, ordnar Sjöhistoriska museet en kajkörning med Sankt Erik. Läs mer här och kom gärna och se på det fina fartyget. Några från vår förening kommer också att vara på plats och hjälpa museets personal.

På torsdag är det Kristi himmelsfärd och därför inget volontärarbete ombord.

Årsmöteskallelsen är skickad med mejl till alla som var medlemmar under verksamhetsåret 2022 och även till nya medlemmar för 2023. Vi hoppas på en god uppslutning och ett bra möte.

Välkomna!

Datum för årsmötet är bestämt till torsdagen den 25 maj 2023, på eftermiddagen. Närmare information kommer att skickas till alla medlemmar, men anteckna redan nu datumet i din almanacka.

Fyra volontärer var på plats för att guida på S/S Sankt Erik och berätta om föreningens verksamhet. Och det var inte vilken uppställning av volontärer som helst:

• Hasse, som har tjänstgjort på Sankt Erik när hon fortfarande var i tjänst som isbrytare.
• Kjell, som är en av två i hela Sverige med chiefbehörighet för en ångmaskin av den här storleken.
• Anders, som har en lång erfarenhet av stora pannor och är eldare ombord.

Och så undertecknad, som inte alls har samma erfarenhet men som i alla fall har försökt att läsa på så mycket som möjligt om fartygets- och de tidiga isbrytarnas historia.

När klockan slog 18.00 och grindarna öppnades strömmade det in besökare på piren. Det pirrade till någonstans i maggropen, tänk att det stått besökare i kö redan från början! Och då visste vi inte vad som väntade …

Vi inledde kvällen med att gå guidade rundturer ombord. Men ganska snart stod det klart att upplägget inte var hållbart. Grupperna kom inte fram, eftersom det var kö överallt. Det var kö genom byssan och kö i gången från däck till lejdaren ner i maskin. Samtidigt ville de som redan varit i maskin upp för att se andra delar av fartyget.

Volontärerna omgrupperade; vi ställde oss på strategiska platser för att kunna berätta utan att försöka gå runt med en grupp. Det fungerade mycket bättre.

Förutom maskin var bryggan ett populärt mål och där blev det också trångt. Vi hade tänkt stäng till där när mörkret föll, men riggade istället en lampa i lejdaren eftersom trycket var stort.

Sakta sänkte sig vårskymningen, men piren badade i ljus och besökarna fortsatte att strömma in och ut till tonerna av Linus dragspel. Både nuvarande och förre museichefen sågs i vimlet.

En del besökare visste inte något i förväg om fartyget utan kom för att de var nyfikna. De fascinerades av hennes historia och tyckte att hon var vacker. När de fick höra att hon fortfarande kan lämna kaj blev de väldigt imponerade.

Andra hade Sankt Erik som ett bestämt mål. Bland dem fanns ungdomarna som var mycket intresserade av maskin, kvinnan vars anfader hade startat kompasstillverkningen av märket Lyth (såna som vi har ombord) och mannen från Finland som designade moderna isbrytare och hade ett stort intresse av hur Sankt Erik är byggd.

Men härligast var nog den lilla pojken som på väg upp från maskinrummet hördes säga:
”Den här var coolast av alla.”
För nog är det ”coolt” att vara 108 år och ha världens största fungerande sjöångmaskin!

Till sist slog klockan tolv och museets personal stängde grindarna för alla, utom möjligen ett och annat förvånat spöke som väckts ur sin vinterslummer. Då hade nämligen drygt tvåtusen sjuhundra besökare passerat grindarna, nästan lika många som under våra kajkörningar på dagtid!

Fötterna kändes minst två nummer för stora i skorna, men vad gjorde väl det? Vi var väldigt glada att så många velat se Sankt Erik och vi hoppas innerligt att få återse er på en kryssning i framtiden. Varmt välkomna tillbaka!

Tack till museet för gott samarbete och givetvis ett stort tack till Kulturnatt Stockholm 2023!

Vid 06.00, när söndagmorgonen grydde, var det så här fint i hamnen. Volontärerna hade sovit fyra timmar, men drog oförtrutet vidare för att möta dagens sysslor.